Första snön och ett speciellt minne…

Nu är Mattias och Henrik hemma igen efter en oförglömlig resa. Henrik har mognat under denna vecka, är så ödmjuk och berättar om allt han har fått varit med om och lärt sig, både om fotboll men även om människor.
För min del är det skönt att ha familjen enade igen, saknaden delade mitt väsen i två bitar.
Några minnen har roterat i mitt huvudet sedan Henrik fick chansen att komma till Barcelona och det är åren 2009-2011. Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om dessa somrar som passerade under dessa år men en sak fanns gemensamt..
Mattias blev varslad från sitt arbete dagen efter hans mamma dog i mars 2009, kommer aldrig att glömma det eller människan bakom en sådan handling. Sommaren som följde var vi mest i ett vakuum. Jag vet att alla i vår omgivning var i samma situation, men Tobias tog sin fotboll och sin lillebror Henrik och stack till Zigenarbacken för att skjuta några skott. Jag vet att medan andra tog sina barn på olika semestrar så upplevde våra barn Zigenarbacken dag ut och dag in under flera år. Vi kunde sitta där i flera timmar och ha ”familjematch”…Mattias och jag gjorde det bästa av situationen…Grabbarna älskar än idag platsen. Det blev deras andra hem.
Jag vet ett minne där Tobias skulle skjuta 100 skott och Henrik likaså…där och då uppfostrades Henrik till den starka lillemannen han är idag. Tobias lärde honom tekniken och viljan att kämpa för sin sak.
Henrik är ett resultat av hård slit och stark gemenskap.
Ingenting är gratis här i livet och tror man verkligen på något då kämpar man helt enkelt vidare…Vår familj blir bara starkare.

Första snön är här på plats, faller så vackert ner..inget dramatisk utan faller harmoniskt ner för att vi ska bli vana med den kommande årstiden.
Nu funderar jag om det blir cykel eller fotgång till arbetet…enkelt…vill jag ramla eller ej?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *