En gåva vid varje andetag

Det finns stunder i livet då man får sig en tankeställare. Alla vet hur skört livet är men det är lätt att glömma att varje andetag faktiskt är en gåva. Vår komplexa kropp med alla dess atomer är kolossalt imponerande med alla dess funktioner och det är beundransvärt att allting fungerar i symbios med varandra. Tills något annorlunda händer och splittrar den harmoniska rytmen.
Jag ser det dagligen i mitt arbetsliv men det känns så mycket mera annorlunda, om inte overklig, när det drabbar en själv eller en av våra nära. Man ser helt enkelt livet från en annan vinkel och inser att livet kommer faktiskt inte att vara för evigt. Vår kropp är tidsbestämd och det känns rätt att acceptera detta men ibland blir vår inre klocka drabbad av galenskap och tiden rinner iväg fortare än det normala hos en mänsklig varelse…
Jag längtar konstigt nog till våren, jag vill åter se mina barn springa och spela fotboll..det finns så otroligt mycket liv i det. Jag önskar båda grabbarna ett optimalt fotbollsår!
Just i detta ögonblick faller snön hypnotiskt, sakta ner mot den redan vita marken. Denna vita vinter med dess kalla och friska luft ger mig just nu viktig näring, den ger mina lungor ny energi och nya krafter för att möta upp nya utmaningar.
Nu ska jag fortsätta vila i min säng och kanske orkar jag titta på min serie, Orphan Black, och lyssna samtidigt på sjungande och visslande familjemedlemmar… *Carpe Diem*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *