Första snön och ett speciellt minne…

Nu är Mattias och Henrik hemma igen efter en oförglömlig resa. Henrik har mognat under denna vecka, är så ödmjuk och berättar om allt han har fått varit med om och lärt sig, både om fotboll men även om människor.
För min del är det skönt att ha familjen enade igen, saknaden delade mitt väsen i två bitar.
Några minnen har roterat i mitt huvudet sedan Henrik fick chansen att komma till Barcelona och det är åren 2009-2011. Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om dessa somrar som passerade under dessa år men en sak fanns gemensamt..
Mattias blev varslad från sitt arbete dagen efter hans mamma dog i mars 2009, kommer aldrig att glömma det eller människan bakom en sådan handling. Sommaren som följde var vi mest i ett vakuum. Jag vet att alla i vår omgivning var i samma situation, men Tobias tog sin fotboll och sin lillebror Henrik och stack till Zigenarbacken för att skjuta några skott. Jag vet att medan andra tog sina barn på olika semestrar så upplevde våra barn Zigenarbacken dag ut och dag in under flera år. Vi kunde sitta där i flera timmar och ha ”familjematch”…Mattias och jag gjorde det bästa av situationen…Grabbarna älskar än idag platsen. Det blev deras andra hem.
Jag vet ett minne där Tobias skulle skjuta 100 skott och Henrik likaså…där och då uppfostrades Henrik till den starka lillemannen han är idag. Tobias lärde honom tekniken och viljan att kämpa för sin sak.
Henrik är ett resultat av hård slit och stark gemenskap.
Ingenting är gratis här i livet och tror man verkligen på något då kämpar man helt enkelt vidare…Vår familj blir bara starkare.

Första snön är här på plats, faller så vackert ner..inget dramatisk utan faller harmoniskt ner för att vi ska bli vana med den kommande årstiden.
Nu funderar jag om det blir cykel eller fotgång till arbetet…enkelt…vill jag ramla eller ej?

En vecka full med minnen…

Denna vecka har vi tillbringat vår semester mellan Lund- Bjärred och Lomma. Henrik har varit på Barcelonas fotbollscamp..en upplevelse!
Upplevelsen av att se disciplinerade lag och känslan av tillhörighet var slående, Henrik hittade sin plats väldigt fort och visade sina talanger 🙂
Stoltheten växte enormt. Henrik har haft en skada i ca två månader och haft rehab lika länge. Han har inte kunnat spela fotboll under sommaren, något som har varit en stor sorg för honom…men nu fick han se resultat…ingen motgång utan en följande medgång…Henrik har kämpat och inte tappat hoppet.. Starkt gjort av en stark lilleman!
Henrik visade den här veckan att drömmar visst kan bli verklighet, bara man kämpar och tror på sig själv. En ännu större upplevelse väntar honom i höst…Grattis Henrik…Du är verkligen värd det! <3
Tobias å andra sidan har tränat varje dag på hotellets gym och relaxat vid poolen (något som även Henrik älskade ;-)). Han utvecklas i ultrarapid fart..nu går det undan! 🙂
Hotellet har varit perfekt för vår familj, Scandic gör oss sällan missnöjda.
Kontentan av veckan går faktiskt inte att beskriva med ord och bilderna som kommer senare får tala sitt eget språk…Under tiden…

*Go ahead, just rule the world*

Tid att minnas

Tittade igenom gamla bilder och hittar massvis med bilder från tiden när Tobias och Henrik var små. Jag minns varje stund vid varje fototillfället, jag kan nästan minnas saker som sades innan och efter fotot. Jag har alltid älskat gamla foto, då på gamla fotoalbum som man kunde se hur mamma och pappa såg ut som barn. Mina egna gamla bilder är så roliga att titta på eftersom jag har aldrig varit fotogenisk och alltid sett så ”arg/sur” ut..alternativt allvarlig 😉
Alla bilder bär på en historia och alla bilder förtjänar att visas upp, göm aldrig bilderna i en kartong…bilderna lever..och människor som finns i likaså.. så länge vi luftar bilden och tänker för en stund vilken tur man har som äger just det här fantastiska fotot från en tid i det förflutna…

Henrik och TobiasBröderna bus i mini format, Tobias kittlar/retar Henrik 🙂

 

Ny vecka efter en fantastisk fotbollshelg!

Jag börjar veckan med ett leende i hjärtat, fotbollen har den inverkan på mig och då framförallt när grabbarna är inblandade. Jag tycker om fotboll för övrigt men det finns en mycket speciell känsla när Tobias eller Henrik spelar, för då slutar jag titta på ”laget” och istället tittar jag bara på grabbarna.
I lördags spelade MDFF Köping mot Munktorp, jag har sällan sett så mycket folk på IP och det var härligt fotbollsstämning! Henrik lämnade över kaptensbindeln och både Mattias och jag blev så stolta över vår modige son! 🙂
För att krydda stunden ännu mer så gjorde Tobias ett inhopp under 85:e minuten utan någon förvarning, jag fick en klump i bröstet av blandade känslor. Det var ett riktigt lyckorus och en stolthet som inte går att beskriva med ord!
Mattias hann precis se inhoppet, han hade packat och var precis på väg till Västerås på ytterligare ett arbete.
Henrik hade fotbollscup igår i en ytterligare varm och solig dag, han hade roligt med sitt gäng! Mormor och morfar kom och tittade på sista matchen 🙂
Nu är det bara att köra..Portarna är helt öppna…
Tobias och HenrikBröderna Backlund på IP 26/4-14. Historiskt <3

 

Isdraken

”En val följer alltid sin flock, som vargar och människor,
Om en simmar vilse ger de andra aldrig upp.
De följer efter precis hur långt som helst”

Henrik är fortfarande sjuk, hostan tycks aldrig ta slut och igår kväll verkade Henrik hängigare än någonsin…Vi får göra lite frisk-medicin så du blir bra snart! 🙂
Henrik har lärt sig att göra tè, han har i lite socker bara…till skillnad från Tobias som tycker socker är den främsta komplementet till tèet! 🙂
I skrivandet stund pratar Tobias och Henrik om VEM som har stökat till på övervåningen…det blir nog en intressant diskussion! 🙂

Köping FF borde vara stolta…

..över att få ha två grabbar i klubben som har brunnit för fotbollen sen de tog sina första steg!!! Jag tittade igenom våra gamla bilder och i 90% av dessa finns det alltid en boll inblandad… 🙂

Får man spela fotboll inomhus?Roligt!

Hur trixar man Tobbe? 🙂
Många timmar på Zigenarbacken..Mål!
Man kan alltid vakta bollen:-) 🙂
Dagens Köping FF
Två duktiga kämpargrabbar 🙂