Ny dag och nya möjligheter

Värmen är som bortblåst, och ja, det är bara kalla nordvindarna kvar…Men man är ledig, ligger i sängen med en kopp gott kaffe och datorn..Njuter av denna lilla stunden innan dagen börjar på riktigt allvar. Det finns hundra saker jag skulle behöva komma igång med här hemma men jag vill bara vara just nu…Jag ger mig själv detta som present. 🙂
Idag är det 5 år sen min farmor gick bort. Tittade på en bild av henne som vi har på kylskåpet, kan fortfarande komma ihåg hennes mjuka hud som doftade alltid så ren. Saknar hennes röst när hon sa: Hola Natita…Hon var mycket speciell.

rosablommorIdag fortsätter fotbollsyran. MDFF Köping möter Juventus hemma på IP. Jag ska ha på mig så mycket kläder som möjligt, VÄGRAR frysa en dag till..spelar ingen roll om grabbarna skäms över min eskimåmundering…jag bjuder på det 🙂
Jag hoppas matchen blir underhållande, bara det kan höja kroppsvärmen! Jag hoppas få se Tobias spela men det är även roligt att se honom under uppvärmningen. Han har bekymmer med en vad men hoppas fysioterapeuten kan massera bort det alternativt ge honom ett träningsprogram…
Vi ska iallafall närvara ännu en match…Älskar fotboll!

 

Oktober har tippat fram…

Det är dagar av sol och sval luft som får mig att minnas lilla Morre, vi brukade ta långa skogspromenader och löven föll på oss samtidigt som Morre blev något schizofren när det lät på marken av torra löv…Saknar lilla vännen.
Det känns inte självklart längre att gå ut i skogen, det finns ingen poäng…att vara ute med Morre i skogen var som hypnos…

Morre älskade att lukta i håret och nysa efteråt… 🙂
Hösten är här och saknaden är påtaglig efter den energiknippe Morre…

 

Tystnaden är totalt…

…inga tassande små steg och viftande på svansen..
Idag när jag vaknade var det en total tystnad, en sådan grundlös tystnad som inte har ett slut och som påminde mig om Morres bortgång.
Livet kommer aldrig mer bli densamma, men som många säger..livet måste gå vidare…

Gårdagen kändes så tung…att skjutsa Morre till hans sista vila…jag fick en känsla av små, små nålar i hjärtat och sorgen var större än någonsin.
Med tårar i ögonen tog det en evighet att åka hem igen och saknaden av vår lilla älskade vän blev oändligt.
13 år är en lång tid och Morre har varit med mycket, en otrolig annorlunda hund som ville alltid bestämma..Ingen kunde någonsin bestämma över honom men var en otrolig lojal vän. Fanns alltid i närheten av en och var nyfiken…hade en förmåga att visa alla sorters känslor och fann sin plats i familjen redan första dagen som liten valp.

”And now, the end is here
And so I face the final curtain
My friend, I’ll say it clear
I’ll state my case, of which I’m certain
I’ve lived a life that’s full 
And more, much more than this, I did it my way…”

I skrivandet stund ringer min storasyster och vill veta hur vi mår…Tack för din omtanke! Även min lillasyster skickade ett fantastiskt fint sms igår och har hjälpt oss i vår svåra stund. Tack för allt!
Jag blir så rörd av omtänksamheten i denna stund som kanske är svårt att förstå för många människor men som anstränger sig för att förstå…det värmer!